Svenska Cupen Uppsala; en andra plats!!

juni 21, 2014

Woho! Jag kom på 2:a plats på svenska cupen i Uppsala!!! För mig är det stort eftersom förra året kunde jag varken cykel- eller löpträna och då var jag nöjd att ta mig runt. Förutom att jag har haft lite ont i hamstring så känns det bra i kroppen. Kör en löpfri vecka nu för att låta hamstring vila och förhoppningsvis bli smärtfri.

racerapporten då..

Tobias missade pre-race mötet online så vi åkte dit på lördagen och passade på att cykla banan och gå löpbanan. Alltså det var en chock, riktigt brutal bana främst på löpningen men även cykel. När vi kom till pre-race mötet blev jag ännu mer nervös av att träffa alla triatleter. Då kändes det av att det skulle tävlas nästkommande dag.

På lördagen kom Hanna förbi och sedan kom Paula och hämtade upp oss för att vara stöd resten av dagen, tusen tack! Efter att käkat lunch och fått i sig sista dosen rödbetsjuice passade jag och Tobias på att värma upp lite på cykel för att sedan checka in. Hann med lite lätt jogg och ca 20 min innan starten hoppade jag i vattnet. Det var faktiskt helt perfekt temperatur i vattnet (för att tävla i med våtdräkt), ca 16-17 grader? Några minuter innan starten skulle gå gick vi ut på pontonen. Jag kände mig taggad, nervös och lite smått skräckslagen, haha! Tanken var att simma starkt men kontrollerat och inte förlora för mycket energi, göra en snabb växling, maxa på cykeln för att inte bli avhängd/hänga på de mer erfarna cyklisterna och sedan försöka hålla ett jämt hårt tempo på löpet.

Fick en bra start på simningen och efter ca 400 meter hittade jag en perfekt rytm. Det konstiga var att även om vattnet inte kändes kallt så kände jag hur mina fötter domnade. Ibland när jag cyklar och simmar försvinner typ allt blod från händerna och fötterna men det brukar inte ske när jag tävlar.. Aja, det gick ok upp ur vattnet och fram till cykeln men sedan vad det ju det där med att växla. Tänkte att nu ska jag flyga på cykeln men det blev snarare så att jag ramlade på cykeln. Jag kände inte riktigt mina fötter och när jag väl träffat fel gick gummibanden av som håller uppe skorna, och jag höll på att flyga i backen. Ställde mig upp och svor en del och såg Annie flyga iväg på cykeln.Väl uppe hade jag bara en tanke, kötta! Benen kändes faktiskt lätta och efter några varv var jag uppe på första plats=) Oturligt nog fick Annie punka, aldrig kul att någon ska behöva bryta en tävling. Jag körde på i min egen takt och förväntade mig hela tiden att de andra tjejerna skulle komma ikapp. Till min stora förvåning kom det aldrig någon. Snacka om att man blir lite ställd om man har som raceplan att försöka hänga på och sen helt plötsligt kör på själv längst fram! Sista varvet kändes lite tyngre men jag tror faktiskt att det mest var för att jag visste att nu skulle jag ut på den jävligaste löpningen någonsin.

Ut på löpet kändes benen tunga och när jag kom till helvetesbacken (som gick upp till slottet) började jag skratta över hur hemskt det var. Det kändes som det hade gått lika snabbt att gå upp och det värsta var att när jag väl var uppe så kunde jag inte sluta tänka på att jag hade 3 varv kvar. Utförlöpet gick bättre men hamstring var lite sur så vågade inte släppa helt. Ut på andra varvet hade benen börjat vänja sig vid löpningen men det var också klart att jag skulle få slita resten av loppet. Ut med banan var det överraskande många som hejade och det var helt fantastiskt motiverande. Tredje varvet var det starkaste rent mentalt för det då såg jag "ljuset i tunneln" men såg också att Eva började närma sig. Ut på 4:e varvet var jag trött och insåg att jag skulle kamma hem en pallplats! Jag försökte pressa mig men när Eva kom ikapp mig 50 meter innan mål skrek jag FAN för jag jag visste att hjärnan hade nöjt sig med tanken att hamna på pall var mer en godkänt. Jag klarade inte hänga på Evas spurt och i efterhand är jag ju lite irriterad på mig själv att jag inte pressade mig ytterligare. Men att komma i mål på andra plats, på ett lopp där målet var att hänga med kan bara beskrivas med positiva ord=)

Tack Paula och Hanna för absolut bästa supporten och Tack alla andra som hejade på mig längs banan!


Man kan vara så här glad även om man har "förlorat" en första plats=)
Jag hann heja på Tobias på de sista 2 varven löpning.
 Han sprang in på en fin 6:e plats!

You Might Also Like

2 kommentarer

  1. Så kul att läsa gumman, din ärlighet och dina tankar. Du är en riktig kämpe med en fantastisk förebild <3 Kramar

    SvaraRadera