Amfibiemannen!

juli 31, 2014

Jag och Tobias sprang faktiskt in som första mixlag på Amfibiemannen! Helt otroligt med tanke på vilka problem jag har haft med hamstring. Efter SM hade jag så ont att jag inte kunde gå de 3 första dagarna och de resterande 11 dagarna innan Amfibiemannen tränade jag bara cykling, simning och rehab, ingen löpning alls..


Tillbaka till det roliga då, en vinst på Amfibiemannen och en 3:e plats totaltJDagen innan tävlingen åkte jag, mina föräldrar och min lillebror upp till Stockholm. Pappa och Adam skulle nämligen också tävla vilket gjorde de ännu roligare. Vi kom upp till Stockholm på kvällen och förberedde de sista; skor, paddlar, dolme, vattenblåsa, första förband, visselpipa, våtdräkt och energi.

På tävlingsdagen gick vi upp tidigt för att äta en stor frukost, göra lite fika och passade på att dricka rödbetsjuice. Under resa ut till Räfsnäs diskuterade jag och Tobias taktik. Eftersom jag inte hade någon aning hur hamstring skulle klara av löpningen var jag noga med att förtydliga att om smärtan skulle bli värre under loppet skulle vi vara tvungna att bryta. Därför skulle vi också ta det relativt lugnt i början. Jag hade provat lite att simma med paddlar och märkt att det kändes bättre i hamstring då eftersom benen slappnar av mer så detta året bröt vi vår minimaterilistiska trend. Jag körde med paddlar och Tobias körde med paddlar och dolme.

När startskottet brann av började de flesta kuta på och jag fick säga till Tobias ett flertal gånger att hålla igen.. Det första simmomentet körde vi på bra med Tobias i täten och jag måste erkänna att jag tyvärr inte var så taggad, mest orolig över att min skada skulle bli värre. På löpningen försökte jag tänka på att hålla samma fart och hålla korta steg och på simningen hitta en bra rytm. När det var dags för den långa löpningen på Arholma var det olidligt varmt. När vi kom in till partiet som är mest terräng löpning kändes min löpning som bäst. Jag tycker det är kul när löpningen går upp och ner och man hela tiden måste tänka på att ha lätta fötter för att inte ramla (jag ramlade bara en gång under loppet i år, haha). Men när vi kom ut på den långa raksträckan kändes det tungt och då kom även Åsa och Joakim ifatt och körde förbi. Jag och Tobias blev inte alltför stressade för vi visste att det var mycket simningen kvar och loppet börjar ju inte riktigt för än efter halva sträckan. Vid vändpunkten kändes vår simning stark och vi var upp först ur vattnet. Smärtan i benet hade inte förvärrats och därför kände jag helt plötsligt hopp och att det började bli roligt. Innan dess trodde jag seriöst att vi skulle vara tvungna att bryta och var nojig över hur Tobias skulle ta det. Upp på det andra ”långlöpet” var det fruktansvärt varmt och jag var nära på att få värmeslag. Började mumla konstiga grejer så Tobias blev arg och fick se till att jag tog av mig badmössan i alla fall. Vi drog inte ner våtdräkten under löpningen så det var inte konstigt att man blev extra varm. Åsa och Joakim sprang förbi oss igen men när vi hoppade i vattnet efter Arholma drog vi förbi och nu hade tävlingsdjävulen vaknat till liv på riktigt!

Jag och Tobias samarbetade väldigt bra och när vi kastade oss i vattnet för sista simningen så var jag så taggad att jag fick dra, hehe. De brände rejält i armar och lats eftersom jag inte har tränat så mycket med paddlar, men viljan var starkare så det gick relativt snabbt ändå. Vid sista löpningen såg vi ett lag bakom oss och blev lite stressade men det visade sig vara det första herrlaget. Då insåg vi att vi skulle vinna, *jippiJ*

Vi kom i mål på tiden 3.33.04 och mitt ben var ömt men det var absolut inte den där huggande smärtan som efter SM. Yes!!!
Upploppet! 
Målgången
Nöjda över att vara i mål
Indie Bars!!
Prisutdelning

Lillbrorsan och pappsen!! Är så himla stolt över deras prestation också:)

You Might Also Like

0 kommentarer