SMACK omgång 14

juli 09, 2014

Förra veckan provade jag på något i princip nytt för mig; en cykeltävling. Jag provade ju på forsmotrampet förra sommaren men då var jag skadad så det blev inte så mycket klunga för min del.

Jag visste sedan tidigare att det fanns en SMACK-serie och googlade mig fram till att omgång 14 skulle hållas i Skokloster och vara ett linjelopp på 51km. Loppet bestod av 3 varv á 17km och inkluderade en rejäl backe (enligt min mening) på varje varv. Skokloster ligger en bit bort om man håller hus söder om Stockholm men som tur var lyckades jag fixa skjuts ut dit. När jag kom dit drog nervositeten igång och jag blev mest skrämd av alla som såg proffsiga ut med sin utrustning och värstingcyklar. Av någon anledning har jag fått för mig att cyklister är elaka, haha. Det kan nog bero på att det känns så förnedrande att bli avhängd:)

Även om jag fick tipset att lägga mig långt fram i klungan i starten vågade jag inte det. Kände mig verkligen som en nybörjare. Hur fort kommer det gå i starten? hur hetsiga är folk? Kommer man riskerade att bli knuffad på om jag är i vägen? Det började även regna precis innan start och då blev jag ännu mer nervös med tanke på halkrisken och att köra klunga med nästan 100 pers..

Starten gick och jag insåg snabbt varför man inte vill vara sist i klungan; sjukt stor dragspelseffekt! Försökte ta mig framåt i klungan under första varvet men det var svårt. När backen kom fick jag faktiskt lite panik, ska det göra så ont i benen? Efter den första knixen i backen kändes benen bättre och nu ville jag ta mig framåt i klungan men insåg också att det hade splittras sig lite här och där. Kände mig stark tills backen på andra varvet då kändes det som alla körde ifrån mig. Men samma sak hände som på första varvet, när första knixen och brantaste delen av backen var avklarad kändes det som jag fick mycket bättre kraft och jag började köra ikapp folk. Vilken känsla! köra ikapp folk i en backe när jag redan hade blivit avhängd. Kände mig stark efter backen och kom ikapp några fler som såklart la sig på rulle. Efter ett tag var vi ca 15 pers i klungan och då skrek jag något i still med: " ska ni låta en triathlet dra? nu får ni faktiskt hjälpa till!", hehe. Men stämningen var bra och vi hjälptes åt även om jag drog rätt mycket på sista varvet. Sista backen kom. Benen stumnade.

Visst hade jag kunnat vara smart och ligga på rulle hela sista varvet men en av anledningarna varför jag körde loppet var att få ett ordentligt syrapass och se hur min kropp svarade på just cykel. När killarna drog om mig i backen försökte jag bara tänka på att hålla kadensen och inte bli sur men det kan ju inte låta bli att bli sur på benen när det bara sluta fungera. Tog mig i mål på tiden 1,16,14 med ett snitt på 40km/h vilket jag är jättenöjd över.

Jag får inte glömma påpeka att alla vara supersnälla mot mig och stämningen under loppet var rolig och trevlig, inte elak:) Det var väldigt smidigt att vara med och kostade bara 20 kr för startavgift och 20kr för att låna ett tidtagningschip. Riktigt bra arrangerat!

Har inga bilder från tävlingen men bjuder på några från i fredags när vi hjälpte till på ett event inför cykelbuds EM (ECMC)!



You Might Also Like

1 kommentarer

  1. Ha ha, älskar att du talade om vad du tyckte och kände. You go gril! :D

    SvaraRadera