Sprinten i Malmö gick bra, jag tog hem ett silver!! Det var däremot helt förfärligt väder och banan var väldigt teknisk med många svängar och dåligt underlag. Simningen kändes stabil och jag navigerade bra men när jag kom upp på cykeln och det var skyfall så försvann glädjen lite och ersattes med dödsångest.. Jag är impad över att Amanda ändå vågade kötta under cyklingen och trots 3 (!) vurpor kom i fatt mig och Marie. Jag vågade inte chansa och körde kanske lite väl mesigt, men gjort är gjort och jag kan inte ändra på det valet nu. Ut på löpningen kände jag mig stark men inte så snabb. Har verkligen försökt fokusera på snabbhet men är inte där riktigt än. När Amanda flög om mig kunde jag faktiskt inte vara mer än glad för hennes skull efter all otur hon har varit med om denna säsongen. Jag hade fokus på att vinna svenska cupen och att hålla resterande tjejer bakom mig, vilket jag också gjorde :)

Foto: Jens Rydén

Foto: Jens Rydén

En lättad och glad Mikaela! Foto: Jens Rydén

Woho!! Vinnare av Svenska Cupen!

Dagen efter hade vi anmält oss till stafetten, det var jag, Amanda Bohlin, Tom Honing och Tobias Höglin som körde. Eftersom vi inte tillhör samma klubb kunde vi inte slåss om någon SM-medalj men motivationen var ändå på topp! Det var otroligt kul och adrenalinet sprutade även när man bara hejade!!! Efter ett väldigt jämt lopp mot Mantra Sport kom vi in som andra lag.

Team Indie Bars sjukt taggade!!

Jag har ju känt mig rätt sliten de senaste veckorna och tävlingen i helgen gjorde väl saken inte bättre. Ändå anmälde jag mig till Kalmar Mini Tri. Jag och Hanna hade planerat att åka till Kalmar på onsdag morgon för att ta det lugnt och sedan heja på alla vi känner under IronMan. Jag hade hört att Kalmar Mini Tri är en rolig tävling så jag kunde inte låta bli att anmäla mig. Efter ca 5 timmar i en varm bil och med tunga ben efter SM i sprint kände jag mig inte riktigt lika pepp på tävla, men när jag väl hade fått på mig tävlingsdräkten, snackat lite skit med Annie och kommit i vattnet, taggade jag till.

Simningen kändes som vanligt bra och kontrollerad men så fort jag satte mig cykeln kände jag att min ben var tunga. Däremot vaknade tävlingsdjävulen i mig till liv! I princip alla andra hade tempocykel medan jag hade min kära linjehoj, hehe. Jag visste att jag skulle behöva slita på cykeln för att hänga med Annie och hålla undan för Åsa, vilket jag också gjorde. Jag fick till en bra växling försökte få fart direkt på löpningen. Benen sved och kändes tunga men tack vare det stora publikstödet (har aldrig varit med om något liknande faktiskt!) gav jag och Annie en riktig rafflande spurtuppgörelse. Tyvärr var det inte jag som vann den denna gång utan det blev en andra plats. Kan inte låta bli att vara lite besviken nu i efterhand, varför pressade jag mig inte liiiite extra det sista 10 metrarna? Men jag vet innerste inne att jag faktiskt inte hade mer att ge just då. Kroppen var för trött från det andra tävlingarna och jag är ändå nöjd med min prestation. För mig har SM på Olympisk distans och Svenska Cupen varit prio 1 och jag har också presterat bäst på de tävlingarna. Grattis Annie till en jäkligt stark slutspurt och de som säger att Triathlon inte är en publikvänlig sport har FEL, de visade vi i Kalmar i onsdags kväll:)

Glada tjejer efter Kalmar Mini Tri