På plats i Rumänien efter en lång dag på resande fot

september 06, 2014

Nu är jag på plats i Mamaia, Constanta i Rumänien men resa hit har varit utöver det vanliga.

Som de flesta vet har jag inte världen häftigaste cykel och därför erbjöd sig snälla Sara att jag kunde låna hennes extra cykel (man får alltså 10st av mikaelas cyklar på hennes extra cykel, haha). Nästa steg var att fixa en cykelväska så jag kan få med mig den till Rumänien. Andrew som också tränar i SCT räddade mig där genom att låna ut sin evoc–väska, tack Andrew!J Sedan insåg jag att man måste ju kunna plocka isär och ihop cykeln om man ska kunna resa med den… Och än en gång kommer Sara till undsättning. Hon var snäll nog att komma över för att gå igenom alla delar och hur man packar den på rätt sätt för att minimera risken att den skadas under resan.

Planet gick kl 10 från Arlanda så min resa till Rumänien började kl 6 igår när alarmet ringde. Jag käkade en snabb frukost och begav mig direkt till centralen där jag tog Arlanda Express. Redan där började stressen lite då tågen var försenade (vafan, hur kan Arlanda Express bli försenat!). Var på plats på Arlanda till kl 8 och trodde jag hade oändligt med tid, tills jag ska checka in och damen framför mig helt lugnt och sansat säger att jag inte har förbokat cykeln och att jag kanske inte kan ta med den. WHAT!? Där står jag helt ensam och känner mig stressad och hjälplös. Efter 30 sekunder av svaghet kommer effektiva mikaela fram och börjar ifrågasätta allt och alla och tillslut får jag en preliminär status att min cykel kommer med till Belgrad i alla fall. Det vill säga min mellanlandningsdestination..gahh! nu är det bara 20 minuter innan planet lyfter och jag har inte gått igenom security. Jag mailar över mina biljetter till pappa och ber honom ringa bokningsbolaget för att de ska ändra min cykelbokning ända till Bukarest. När jag kliver på planet har jag ingen aning om min cykel är med.

Väl i Belgrad får jag ett mess av pappa som säger att cykeln kom med planet från Stockholm. Jag får tag i personal och tvingar dom efter mycket om och men trippelkolla om en extra cykel är med planet från Belgrad, haha. Väl på plats i Bukarest kommer min cykel ut sist på bagagebandet och jag var nära på att börja gråta av lyckaJDet kanske låter som en småsak men just där och då var jag otroligt lättad. Men äventyret var inte slut än, väl på flygplatsen ska vi bli upphämtade men det tar ca 2 h innan arrangörerna har fått in alla cyklar i en separat van och alla triatleter i en annan. Vägen till Mamaia är bara 23 mil men resan tog ca 3h40 min. För att uttrycka mig kort så är vägarna här inte i närheten av vägarna där hemma… vi stötte bland annat på ett flertal personer med häst och vagn. Lyckligtvis var de andra triatleterna i bilen supertrevliga och även om alla var trötta var det en positiv stämningen i bilen hela resan. Alla verkar vara väldigt erfarna men istället för att bli avskrsssshar jag apssara men iställeta men istälelt för att att fråga ut ande stämning.lättad över få ett fint rum med en skön sängetäckt passade jag på att ställa alla frågor som poppade upp under resans gång.

När jag äntligen kom till hotellet hade cykeln inte kommit än men jag blev lättad över att få ett fint rum med en skön säng. Lite efter 12 på natten knackar det på dörren och lite yrvaken går jag och öppnar varpå jag får min cykel, *lättad*.

Mitt hotellrum
Så här ser det ut precis utanför. Som ni kanske ser är motionstävlingen igång.
Det ser kallt ut men det är faktiskt 25grader.
Det blåser som tusan och antagligen blir det ingen simning i svarta havet
utan istället i sjön som ligger på andra sidan.

You Might Also Like

0 kommentarer