Min väg till Triathlon- Del 1

oktober 25, 2014

Varför började jag med Triathlon?

Jag har skrivit lite om det då och då men tänkte faktiskt försöka mig på att beskriva om min väg till att jag började med triathlon.

Ungefär när jag var 17 år reflekterade jag första gången över triathlon. Då satsade jag på simningen och mina distanser var typiska ”gnetdistanserna”; 800fr, 400IM och 200fjäril. Minnet är lite otydligt men det var en annan lite äldre simmare som jag fick höra hade börjat med triathlon. Jag tyckte det verkade lite galet men samtidigt var det något som intresserade mig. Jag var alltid grym på träning och speciellt i slutet av passen, hade däremot svårt att få till det på tävling, speciellt kortare distanser. Kanske skulle triathlon passa mig bra? Tävlingarna var ju längre och man byter ju gren (lite som medley..)

Nästa gång tanken slog mig att prova på triathlon var inte förrän 2009 då jag bodde i USA där jag bland annat träffade min nuvarande tränare Chris. Jag tyckte att han var galen som tränade så mycket,haha. San Luis Obispo och Kalifornien erbjöd helt fantastisk miljö men jag tog aldrig steget att prova där heller. Annars lekte livet på College och det var väl inte några riktigt seriösa planer på någonting just då:)

Simmade för Cuesta College
Jobbade som Life Guard vid skolans pool. Ja det kunde vara
kallt där också ibland.
Strandhäng..
Ännu mera strandhäng:)
När jag slutade året därpå övervägde jag att började med triathlon men vågade aldrig riktigt. Jag kände ju ingen som höll på med sporten och det här med cykel verkade krångligt..Då snubblade jag in på thaiboxning som var fantastiskt roligt!  Det var hård fys och endorfinerna sprutade efter varje pass.
Bild från match
Något som skulle vara motion råkade sluta i matcher.. kampsport är fantastiskt för man blir som en lite familj, man har stor respekt för sporten och stor respekt för dem man tränar med och tävlar mot. Både RealFigher i Lund och OneChai i Stockholm betyder mycket för mig!

OneChai<3
Lite stillbilder från en match i Lund:


Någon gång 2011/2012 började jag sakna simningen. 2012 tvingade en av mina fina vänner (Mathilda) med mig på ett intromöte för Stockholm City Triathlon och jag började simma med klubben. Jag började springa mer och samtidigt köra spinning. Jag träffade min själsfrände Tobias som är cykelfantast och på midsommar 2012 när jag hade fått min fasters gamla 80-tals racer körde jag mitt första cykelpass. 10 mil till  ett trevligt lantställe utanför Nyköping för att fira midsommar (det var då jag skadade mitt knä; popliteus). Det var blandade känslor, roligt att köra snabbt och cykla med Tobias, otroligt jobbigt, smärta överallt (rumpa, rygg, armar, knäet). När jag kom fram hade jag ont, var sjuuukt trött  men var stolt över mitt 10-milspass på på den ”gamla racern”:). 

Började simma ute i Hellas med Tobias:)

You Might Also Like

0 kommentarer