2015 Quarteira ETU Triathlon European Cup

mars 23, 2015

Ja hur ska jag egentligen börja, tävlingen igår var en riktig reality check! Det var faktiskt ett tufft startfält med flera högt rankade triatleter. Första chocken kom när jag hoppade i vattnet dagen före tävlingen och var tvungen att simma polo de första 100 meterna för att det var så jäkla kallt. Ansiktet höll på att förfrysa och luftrören drog ihop sig till 1mm. Kollade upp efteråt och tempen låg på 14.4 grader.. Jag simmade ett varv (750m) och sedan tränade jag en del starter och uppgångar ur vattnet. Banan var lagd så att man var tvungen att springa upp på stranden mellan varven. Efter att ha simmat där kände jag mig yr och insåg att man kanske inte kan tro att öppenvattensimning ska kännas super om man inte har simmat ute sedan september. Tekniken kändes ändå helt ok och jag hade hyfsat lätt att navigera och dyka i bland vågorna. Hade bara lite svårigheter på vägen upp eftersom jag var yr.

Cyklade även banan dagen innan tävlingen och konstaterade att det var några jobbigare parti, speciellt en brant backe. Jag blev mest glad över detta då mina cykelben har kännts bra de senare veckorna. Jag kände mig taggad över tanken att cykla upp för den 6 gånger :) Löpbanan visste jag skulle bli hård för stora delar var lagd på kullersten och bestod av 4 *2,5km varv. Joggade runt banan kvällen innan och även som uppvärmning innan loppet.


Jag hade turen att träffa Katarina Larsson som är svensk men tävlar för Portugal så vi möttes upp på tävlingsdagen för att checka in tillsammans. Det kändes så sjukt mycket bättre än att vara ensam. Men helt ensam var jag ju inte för världens bästa Paula var med som support!!! Däremot är jag ju forfarande nybörjare när det kommer till tävlandet på den här nivån så det känns som jag springer runt som en yr höna bland tävlingsområdet och är nervös att jag missat nått. Kan också berätta att de personer från portugisiska triathlonförbundet , anställda, tränare och atleter som jag hade chansen att träffa var helt fantastiska!

När jag var incheckad och sprungit lite som uppvärmning var det bara att ta på sig våtdräkten och hoppa i vattnet för att vänja kroppen lite innan start. Temperaturen hade stigit till 16 grader vilket var skönt. Sen var det dags för start så alla tjejer presenterades och ställde sig redo på strandkanten.
Simningen: det går inte riktigt beskriva med ord hur jävliga förhållande det var på simningen. Det blåste kraftigt och det var sjukt höga vågor men det konstiga var att jag inte var så oroad över dem just då. Det såg främst ut att vara vågor inne vid starten men jag hade fel. Vilken tabbe alltså, det var total misär när starten gick. Jag är inte en dålig simmare men jag simmade verkligen kasst igår. Först och främst var jag beredd att bara starten skulle vara jobbig men tjejerna slogs ju för tusan hela första varvet. Vågorna var mellan 1-2 meter höga även ute vid bojarna och man såg knappt 5 meter framåt. Kombinationen kallt vatten, slagsmål och höga vågor bidrog till att jag hade svårt att andas och hitta rytm. Det var lika för alla men jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd. Väl ut på andra varvet kände jag mig stark men fick inte till tekniken och när det var ca 400m kvar var min enda tanke *survival* och att det skulle bli så skönt att komma upp på cykeln.

Cykel: efter en ok växling köttade jag iväg på cykeln. Benen och fötterna var kalla efter simningen men det struntade jag helt i. Tror vi var ca 5 tjejer i början men jobbade ikapp några framför oss. Jag drog mycket och det första 4 varven kändes bra. 2 andra starka tjejer från England tog också några förningar men resten av tjejerna vägrade hjälpa till. På varv nr 5 började det göra ont i benen men tänkte mest att det brukar det göra på olympisk distans. Banan hade 3 180-graders svängar per varv och och brant backe, samt en väldigt snäv höger sväng efter backen. Under det första varven kändes det rätt lätt uppför den men de två sista varven sög det rejält i benen. I det stora hela tyckte jag cykelbanan var riktigt kul. Men jag blev också förbannad att inte fler tjejer försökte dra upp tempot och jaga första klungan bättre..


Löpning: inför växlingen la jag mig typ sist i klungan för vi var tvungna att hoppa av cyklarna i nedförsbacke. Jaja det ska man inte göra för då tappar man ju tid men det kändes säkrast så. Jag gjorde en hyfsad växling och kände mig faktiskt stark ut på löpningen. Vid ca 1km började jag pressa på lite mer och då känner jag att det hugger till i framsida lår på höger ben. Jag fick riktig panik, har aldrig känt så på tävling. Fick i mig en gel, passade på att dricka en del men det ville inte släppa. Jag var tvungen att dra ner på tempot för att inte krampen skulle bryta ut totalt och göra mig liggandes. Efter 2 varv kände jag även av vänstra benet och jag insåg att jag skulle vara tvungen att hålla igen resten av loppet om jag ville ta mig i mål över huvudtaget. Jag var så sjukt arg och ledsen. Paula peppade mig längs banan och även andra såg nog hur ont jag hade för rätt många hejade på,haha. Jag joggade i mål, hasade in i athletes lounge och var tvungen att gråta ut. Jäkla helvetes skitben!!! Den värsta känslan som finns är känslan av att misslyckas, att inte vara bra nog, och så kändes det när jag korsade mållinjen.
Jag hoppas att jag aldrig mer känna så här på löpningen
Jag är främst besviken över att kroppen svek mig. Jag har fått till riktigt bra träning de senaste månaderna (förutom att jag var sjuk en vecka efter lägret). Att representera Sverige och inte kunna ge allt var otroligt frustrerande. Jag kom i mål med en puls på 150 ( brukar ligga runt 185/190) men benen var totalt fucked. När jag försöker hitta något positivt med loppet så får jag väl säga att det var att jag trotsade mina hjärnspöken och tog mig i mål istället för att ge upp och bryta. Nu är första tävlingen för säsongen gjord och det kan bara bli bättre:) Nästa triathlontävling blir europacupstävlingen i Melilla 19 april!

Tack Paula för att du är en helt fantastisk vän som stöttar mig i vått och i torrt och alltid får mig att må bra <3

You Might Also Like

1 kommentarer

  1. Sjukt bra krigat och bra skrivet!!!! Det kommer säkert gå bättre nästa gång!

    SvaraRadera