Jag ska vara helt ärlig, jag har mått riktigt kasst efter att missat tävlingen i helgen. Igår var nog den värsta dagen då det enda känslorna som fanns var tomhet och uppgivenhet. Jag är en känslomänniska, dvs. när jag är glad är jag superglad och känner mig i princip oövervinnerlig och när jag är ledsen blir jag världens ynkligaste människa. För mig har de senaste veckorna varit tuffa. Min kropp har inte varit min vän och det har hänt en del tråkiga saker runt omkring mig. Oftast tillåter jag mig själv att vara arg/ledsen en kort stund och sen hittar jag något positivt och går vidare. För det måste man göra om man vill vända situationen. Ingen annan kommer göra det åt dig. Men just nu har jag svårt att tänka positivt och jag tror det är kombinationen är den extrema besvikelsen över helgens DNS och att jag fortfarande är krasslig och inte har tränat på snart 1 vecka.. vi alla vet att kemin i skallen påverkas av att inte få träna.

Hade turen över att ha ett väldigt bra resesällskap!