Skillnad på tävling och tävling

juli 08, 2015

Jag har haft en break från bloggen. Eller rättare sagt jag har haft en break från det mesta. Har behövt att ta det lugnt och ladda batterierna från mental utmattning. En kombination av för mycket jobb, träning och pressen jag själv har skapat över att prestera. Det blir säkert ett inlägg om det också men nu tänkte jag skriva lite om mitt tävlande.

Denna säsongen har jag tävlat och rest väldigt mycket. Målet har varit att få mer internationell erfarenhet. varför då? Jo för mitt långsiktiga mål är att kunna tävla och prestera med världseliten. Det har gått snabbt, för 2 år sedan stod jag på startlinjen och var så jäkla nervös över att jag inte skulle orka springa 1 mil efter att ha cyklat 4 mil. Det är sant, jag trodde inte jag skulle klara det.

Säsongen har varit,hmm hur ska jag beskriva det, utmanande?  De tävlingarna som jag är mest nöjd med är tävlingen på Mallis för att det var grymt kul, SM i sprint där jag bestämde mig några timmar innan loppet att jag faktiskt skulle starta och ETU tävlingen som var i Holten i helgen. Jag har inte varit så taktisk denna säsongen. Jag har valt tävlingarna med tuff startfält om man bortser från ETU tävlingen i Litauen där jag faktiskt kom trea.

Folk har varit inne och kollat resultatlistan från Holten och har jag fått rätt mycket frågor om hur det kändes och vad var det som hände på löpningen. Jag kan börja med att säga att det är skillnad på tävling och tävling. Att stå på startlinjen med 10 tjejer här i Sverige är så långt från känslan av att stå på startlinjen med 45 tjejer från hela världen som har lagt ner oändligt många träningstimmar och är där för att ta hem prispengar och ITU-poäng. När starten går är det krig, på riktigt, man har ofta ca 2-300m till första bojen och då måste man ha en bra position. Väl upp ur vattnet gäller det att hänga med klungan och det är inte någon som väntar på att du ska få på dig skorna ordentligt eller hinna dricka lite vatten, utan det är från 0-100 på en millisekund. Jag antar om man är rutinerad och i toppen så kanske man hittar något tillfälle där det känns mer bekvämt men för mig är det utanför min comfort-zone i princip hela racet,haha. Det betyder att om inte huvudet är med är det kört.

Vad hände på löpningen? ehh, jo jag tävlade med eliten, jag har gått från att vara orolig att orka klara milen till att tävla internationella tävlingar på 2 år, jag har kämpat med mental utmattning, det var 38 grader varmt på tävlingsdagen så det ändrade från olympisk distans till sprint samt startade tävlingen 19.30 på kvällen istället för 12.30, jag reste dit själv och kom till boendet på torsdagen  4,5h (kl 12 på natten) sent då värmeböljan gjorde att många tåg var försenade och inställda, stugan där jag bodde i hade ingen AC och jag duschade 15 gånger innan start för att försöka hålla mig sval... När jag stod på startlinjen så var detta som bortblåst, jag kände lycka över att adrenalinet började rusa istället för att känna mig rädd och tom, jag hängde med supersnabba tjejer på simningen, jag gjorde en stark cykling som både var väldigt teknisk under vissa partier samt hade 2 stigningar och på andra varvet på löpningen började jag känna mig stark. Under en sprint finns det dock aldrig något utrymme för att "komma igång" då måste man vara snabb som attan direkt, och det var inte jag. Så vad är svaret på "vad hände på löpningen? Here it is; jag var inte tillräckligt snabb:)

Säsongen är inte slut än och jag mår bättre för varje dag. Löpningen är inte där än men det går åt rätt håll och jag vet att det kommer släppa!



You Might Also Like

1 kommentarer

  1. Du är skitstark Mikaela, och är cool för du vågar köra de tävlingar som ger dig motstånd och bra erfarenheter. Kämpa på, du är grym!!

    SvaraRadera