Santa Barbara County Road Race

januari 31, 2016

Efter några tunga träningsveckor bestämde jag mig för att kicka igång tävlingssäsongen lite. Har turen att umgås med roliga cykelmänniskor här så när jag fick nys om att det var cykeltävling 45 min här ifrån blev jag väldigt sugen på att köra. Tack vare min klubb Stockholm CK fixades cykellicens (både för Sverige och tävlingar utomlands) på nolltid. Jag fixade ett konto på usacycling, anmälde mig till tävlingen i elitklass och sen var det klart!

I fredags tog jag det lite lugnare, hade 90 min rull på morgonen och sedan ett simpass på 3800m på eftermiddagen. Började dock bli nervös. Hade egentligen inte reflekterat så väldigt mycket över att jag faktiskt skulle tävla förens nu. Dels var jag nervös över hur trötta mina ben var, ville ju inte göra bort mig och dels lite nervös hur elaka tjejerna skulle vara,haha. Det låter väl lite töntigt men om man är ny i sporten så är man, och cykling är ändå lite speciellt..Man vet ju aldrig hur folk beter sig i en klunga under tävling.

På lördagen kom Stephanie och hämtade upp mig (Tobias stannade hemma för han ville få till sitt distanspass). Väl på plats hämtade vi upp nummerlapparna, värmde upp lite och sen var det dags. Banan bestod av 4 varv där det var en backe per varv, totala sträckan  var 56 miles, strax över 90km. I princip alla hade sagt åt mig att ta det lugnt i början, det kommer gå långsamt i vissa partier och då ska jag ändå ligga på rulle och spara benen. Well, jag tyckte att jag tog det lugnt men efter 1 varv fick jag nog av att ALLA skulle vara så jäkla taktiska.. Jag låg framme i täten i princip hela tiden, på andra varvet drog jag iväg solo i ca 8km. Hörde av Stephanie sen att när jag fick en stor lucka så började snackas i klungan, vem är den där tjejen? Hon har fått en rätt stor lucka nu...vi måste ikapp annars kan hon hålla den,haha. Jag visste att det skulle komma ifatt men ville bara få upp farten lite. Jag vilade i 1 minut sen gjorde jag nästa attack, denna gång svarade de andra tjejerna direkt :)

På tredje varvet började det kännas i benen, hörde Tobias röst "ta det lugnt Mickis, spara benen till sista varvet". Det var redan för sent,hehe. Sista varvet kom och tempot trappades upp. Låg fortfarande i täten tills sista backen, fick skylla mig själv. Benen var tunga och de som hade legat på rulle i princip hela loppet börjat attackera. Tur att backen var lite längre för jag hann trampa ifatt tjejerna längst fram, blev lite överraskad att jag inte blev avhängd. När det är 1km kvar börjar folk ta i ordentligt. På något sätt hamnar jag i mitten. RÖV vad dålig placering. Här märker jag definitivt att de andra tjejerna har tävlat mer än mig. Jag måste bli bättre på att ta bra positioner i klungan. Hann tänka att det inte är värt att krascha i ett upplopp men sen tog tävlingsdjävulen över. Jag skrek, puttade, och accelererad mitt i klungan och på något sätt köttade jag mig fram till en fjärde plats!

Jag är sjukt nöjd över min första tävling och fick kvitto på att formen är på god väg. Viktigast av allt: det var superkul och endorfinerna sprutade.

You Might Also Like

0 kommentarer