Lördagsäventyr

februari 21, 2016

Igår var tanken att cykla 3,5h så vi mötte upp ett gäng kl.8:30. De andra skulle cykla en heldag,c a 6h och mycket "dirt road" men eftersom jag tycker det är roligare att cykla i grupp så skulle vi cykla med dom ett tag och sedan vända. Ungefär 1h in i passet börjar första backen, när i vis edan ska cykla utför märker jag att det blåser som så in i bomben. Mina hjul som jag har med mig är högprofil så det känns som jag åka i diken vilken sekund som helst. Säger åt en av grabbarna att jag tar det lugnt utför och att vi ses där nere. När jag väl är nere ser jag dem andra åka runt ett hörn så jag cyklar efter och då kan jag inte se någon längre?! Tänker jahapp de har nog fortsatt. Så jag cyklar på. Nästa stigning börjar och jag funderar på om det tyckte jag var såååå långsam att de inte pallade vänta. Jag tar inte illa vid mig, det är så cykelsporten är ,haha. Tillslut kommer jag till en större korsning och då inser jag att jag nog har cyklat fel. De skulle definitivt stannat och väntat här... Kollar på telefon men har ingen täckning. Bestämmer mig för att fortsätta på Santa Rosa Creek Road. Alltså SJUKT fin!!! Kollar mobilen då och då men ingen täckning. Sen börjar det gå uppför igen, väldigt brant uppför. I efterhand har jag fått höra att den kallas "The Wall" haha. kommer upp till toppen och möts av en fantastiskt utsikt av berg, dal och havet längst borta.  Börjar bli lite orolig hur långt det är hem. Ska jag vända om? Nja vägen ner ser ju ut att gå mot havet. Väljer att cykla vidare. Fortfarande ingen täckning.


Är tvungen att stanna halvvägs för min sadelstolpe åker ner. Då hör jag en hund skälla, det kommer närmre men jag fortsätter fixa med sadeln. Vänder mig om och sen en stor Schäfer komma springandes mot mig men ser att det är staket. Tycker det är lite obehagligt att den skäller så mycket och vänder mig om igen. Hunden är då påväg UNDER staketet, den morrar. Jag får på riktigt panik, är inte hundrädd men den tror ju uppenbarligen att jag är dess fiende... Hoppar på cykeln och kör mitt livs sprint (utan att kunna sitta på sadeln då den är nere). har aldrig varit med att en hund sprinegr så snabbt och den är typ 10cm från att bita mig i foten men jag kommer undan och den stannar mitt på vägen. Stannar 2km längre bort och fixar sadelstolpen, adrenalinpåslag deluxe efter den upplevelsen.

Efter ca 2 mil kommer när jag ner till en stad, Cambria, som är 5,5 mil från SLO. När jag inser det känns benen lite extra trötta. Har äntligen täckning på mi mobil, som börjar plinga av meddelanden. Folk är ju oroliga eftersom jag varit borta i ca 2h. Hör av mig och säger att jag är ok men får reda på att Tobias är ute och letar efter mig utan mobil. Messar honom och hoppas på att han cyklar hemåt. Bombar på hemåt och när det är ca 2,5 mil kvar få jag sällskap av en annan cyklist. Eller jag tvingar honom, eftersom jag är sällskapssjuk efter flera timmar av ensamhet,hehe. Cyklar ikapp honom och börjar prata:)  Det visar sig att han arbetar på Specialized huvudkontor i SF. Tiden går lite snabbare och efter 5h (cykeltid) är jag äntligen hemma. Tobias öppnar dörren och utropar "MICKIS" var har du varit?!

You Might Also Like

0 kommentarer