UCLA Road Race

februari 15, 2016

Jahapp, jag tror universum ville få lite jämvikt. Allt kan ju inte vara bra jämt. Klockan ringde 05.45. Jag gick upp och fixade frukost och kaffe för att ha med oss bilen. Tog packningen och ställde cyklarna på flaket sen bar det av mot Pearblossom där tävlingen gick. Det var en lång bilfärd, nästan 4h. Stannade halvägs för att sträcka på benen och köpa mat och kaffe. Hade hört tidigare att banan skulle vara tuff. Totalt var den ca 80km uppdelat på 4 varv med en 15-20min klättring, en tuff utförsåkning, ca 5km slakmota samt varvning och mål på krönet av en backe. Jag tyckte bara det skulle blir kul! När vi kom dit fick jag höra att det var bättre startfält denna gång. Några Pros samt fler i kat.1 och 2. Där var också fler lag.

Under uppvärmningen kändes benen sådär men tänkte inte så mycket på det. Trodde mest det berodde på den långa bilresan. Starten gick och efter ca 4 min började klättringen. Kändes helt ok men brände såklart i benen, vilket det troligen gjorde för alla,hehe. Blev lite chockad över att det faktiskt var en sådan lång backe. Ut på andra varvet kändes mina ben tyngre än va de skulle och när en av lagen började hetsa upp tempot fick jag jobba hårt för att inte bli avhängd. Fanken också!! Kollar på pulsen och den borde vara högre... Väl utför så kör jag på bra, hinner återhämta mig och känner mig stark upp för slakmotan och vid varvning. Börjar dock blir lite orolig hur benen ska klara av klättringen igen. Stålsätter mig för att nu kommer folk börja rycka och försöka göra utbryt. Just det händer, jag får kämpa hårt och just då hör jag bara en smäll från mig framdäck. PUNKA!! Åker ut till sidan och fixar punka hyfsat snabbt (YAY!) men väl uppe på cykeln får jag punka igen. Har ingen mer slang och har inte extrahjul med mig i servicebilen så det är bara att acceptera läget. Jag går till bilen, får inte tag på Tobias för han är ute och tränar själv. Känner mig sämst i världen.

Tobias kommer och jag säger åt honom att jag vill cykla 1h till så jag i alla fall får ihop ett ok träningspass. Fixar punkan och sen drar jag iväg. Tanken är att Tobias ska möta upp mig (jag kör hemåt) men han råkar köra vilse, typ mitt i ödemarken. Min mobil är död så det slutar med att jag cyklar tillbaks mot tävlingen, stannar vid två poliser som hjälper till och frågar om jag kan låna deras mobil. Två timmar senare sitter jag i bilen och påväg hem till San Luis Obispo. Väl hemma deckade jag, sjukt trött. Idag vaknade jag upp på ett mycket bättre humör. Tar gårdagen som en erfarenhet, såklart besviken för att jag inte kunde slutföra loppet och att benen var segare än förväntat men that's life. Kul att få tävla mot duktiga cyklister!

Idag har det för övrigt varit ca 24 grader och det firade jag med långfrulle i solen med Tobias och sedan 70 min traillöpning :)



You Might Also Like

0 kommentarer