Tankar kring doping

mars 01, 2016

Igår när jag var klar med dagens simpass kollade jag på mobilen och ser en notis från DN; Aregawi är avstängd för doping. Min första reaktion var ilska som sedan följdes av en slags uppgivenhet. Innan jag började med triathlon så tänkte jag inte så mycket på det här med doping, men när intresset för triathlon och cykel började växa så har man också komma närmre debatten med doping..vilket är jäkligt sorgligt!

Ingen kan väl ha missat skandalen med Lance, vilket är lite fel att säga att just Lance-skandalen. Men det är han som har satt ett ansikte på den infekterade dopingkulturen i cykelvärlden. Sen att se Lance i TV helt likgiltig och utan någon som helst tecken på ånger erkänna doping var både läskigt och ledsamt.

Förra året såg jag även på dokumentären "Alberto Salazar: Doping In Athletics DocumentaryJag mådde fysiskt illa av se den, mest för att det verkar vara extremt lätt att dopa sig och att komma undan, våra tester är inte bra nog. Något som också har fastnat från den dokumentärer är när journalisten (som själv dopar sig för att dokumentera effekterna) själv beskriver känslan av att han inte behöver återhämta sig, att han bara kan fortsätta pressa sig och kroppen svarar exemplariskt. I början så känner han sig som en fuskare men sen blir han beroende av känslan att man är i sitt livs form.  Ja ni vet lite som den där känslan när man har lyckats med sin träning och toppning och gör sitt livs lopp? Tänk att ha den känslan konstant, eller större delar av året?

Senaste var det ju hela härvan med rysk doping som uppmärksammades i den tyska dokumentären "The secrets of doping". WADA utredde anklagelserna från dokumentärer som tyvärr visade sig till största del vara sanna.

Det verkar som att man börjar ta dopingproblematiken mer på allvar men jag hoppas verkligen att bättre metoder utvecklas för tester samt att det blir hårdare straff. Och då menar jag inte om man testar positivt för en astmamedicin som man inte har tillstånd till alla inhalera, utan då menar jag för substanser som har stor påverkan på prestation, VO2-max, återhämtning och muskeluppbyggnad. Alla elitidrottare lägger ner stora delar av sitt liv på att sköta sitt arbete bra dvs sin idrott. Om doping är vanlig inom en idrott hur ska man då kunna göra sitt arbete bra om man är "ren", det handlar ju ändå om att prestera (både för sponsorkontrakt och prispengar)?  Som idrottare intalar man sig att just sin idrott är ren men det kanske är önsketänkande?


Några frågor jag har funderat kring:

-Om man har dopat sig tidigare tex mikrodoping, EPO eller anabola substanser försvinner någonsin effekten helt även om man inte gör det längre?

- När man blir avstäng, blir man testad under den tiden man är avstängd om man fortsätter träna och har som syfte att tävla efter avstängningen? 

- Är det ofta så att idrottaren själv tar initiativ till att ta otillåtna substanser eller är den press utifrån så som tränare, läkare, lag, förbund (som det verkar ha varit i Ryssland)? 

- Hur växer kulturen fram att doping anses som ok?

Ja som ni ser har jag en del frågor och tankar kring ämnet, kände mest att jag ville skriva av mig lite för man blir ju ledsen varenda gång ett nytt dopingfall uppdagas :( 

Vad är era tankar kring doping?
Bild tagen från: https://www.swimmingworldmagazine.com/news/russian-doping-system/



You Might Also Like

2 kommentarer

  1. Hej Mikaela, läs boken Testosteron Dreams av John Hoberman. Då får du en ytterligare en nyans av brunt angående doping./ Tobbe

    SvaraRadera