Europacup i Malmö

september 09, 2016

Även om det var ett tag sedan jag tävlade i Malmö känns det som igår. Efter några veckor med en motivationsdipp och en insats på SM i Umeå som var en ren besvikelse lyfte allt till det mer positiva då Amanda kom på besök!

Helt plötsligt blev det hårda simpassen roliga och löpningen kändes lättare. Helt sjukt ändå hur mycket det mentala spelar roll. Kroppen var fortfarande lite sliten efter allt tävlande med den kändes mycket bättre så när vi åkte in på torsdagslunch för att checka in i Malmö med de andra som skulle representera Sverige på Europa cupen.

Det sista vi såg av startområdet var att den massiva betongpontonen låg fint ute i vattnet men på morgon när jag drog ut på en kort morgonjogg så fanns det ingen ponton kvar pga vinden och det höga vågorna.. precis innan start får vi reda på att det blir start från vattnet istället. När vi springer ut mot starten är både väldigt nervös och sjukt taggad. Det här kommer bli KUL!

Starten gick och efter några smäller fick jag fritt vatten (what?!). Hade ingen aning om det gick bra eller dåligt för det enda jag kunde fokusera på var att försöka se den första bojen. Det kändes som en evighet där ute i vågorna men så fort vi vände in mot land som gick det supersnabbt. Jag kom upp ur vattnet utan att veta om jag var först eller sist. Hörde någon skrika "stark simmat Mickis" och insåg att jag låg bra till, jagvar uppe som 8:e tjej. Tyvärr gjorde jag en lite dålig växling men kommer iväg med ett par tjejer som nu jagar första klungan på 5 tjejer. Efter att ha försökt kommunicera (läs skrikit ihjäl mig) med det andra tjejerna för att få till något form av samarbete så tar vi inte på tjejerna där framme. Några andra tjejer kommer också ikapp oss däribland Amanda. Tänkte att hon måste vara trött för vi cyklade på bra men dom hade ändå lyckats bomba ikapp :) Ser helt plötsligt att en tjej gör ett ryck en anna tjej hänger på men ingen reagerar i klungan... Jag är inte superfräsch men tänker att om vi släpper nu så kommer de få lucka. Jag känner mig ändå stark och tänker att de här klarar jag och bränner iväg efter. har resten av tjejerna från klungan på hjul och kommer precis ikapp när vi når 180-graders svängen vid vändpunket. Mina ben är helt slut och när nästa ryck kommer så orkar jag inte svara tillräckligt snabbt. Det blir en lucka *?!=("//##, ja skit också. Insåg snabbt att ja hade gjort ett riktigt dumt misstag men snacka ihop mig snabbt med de andra tjejerna som "missat tåget" och vi samarbetade hyfsat bra av den resterande cyklingen.

Kommer in först i T2 av tjejerna i min klunga men kommer ut sist på löpet. Haha alltså fokus för 2017 är att bli snabbast på att växla...

Löpningen känns stabil, vet att folk kommer vara riktigt snabba, det är en platt löpbana och bara 5km. Jag springer ungefär samma tempo på 5km som 10km än så länge och var mentalt föreberedd att en och annan skulle springa förbi mig. Känslan när man kommer inför varvning vid målområdet är helt fantastiskt, sjukt mycket folk som står och hejar! Jag försöker trycka på hela vägen in till mål och det går uppför mig att jag kommer placera mig tillräckligt bra för att ta ITU-poäng, WOHO!

Springer i mål som 19:e dam efter en tuff tävling på hemmaplan i ett startfält där alla podiumplatser gick till tjejer som ska köra OS. Även första gången jag lyckas knipa ITU-poäng på en sprint (olympisk distans passar mig bättre) och är riktigt nöjd.

You Might Also Like

0 kommentarer